Jullovet är förbi. Här blev det en hel veckas paus för sambon i snickeboa och själv har jag bara varit iväg och packat paket på icke-röda dagar. Vi har verkligen slöat och slappat, så nu drar vi igång med nya krafter igen. Ja, känns faktiskt så!
Gröna granen.
Vita granen.
Jag bara kände att jag måste få en sån i år. Inte ofta jag får mina infall, så jag kom överens med mig själv att jag får följa min magkänsla den här gången.
Stjärnan gjorde jag av några torra kvistar.
Eller nej, jag menar svarta plastsugrör.
Eller nej, jag menar svarta plastsugrör.
Ett par dagar innan jul var det dags att röra ihop "kotikaljan". I år blev den bra!
Och koka marmelad.
Jag är ingen fiskmänniska.
Men kände ändå att det var dags att ta det hela ett steg längre än att bara skruva upp fiskburken.
Inte mycket som har minskat i den burken ännu, men det påstods iaf att den smakade bra.
Vi firade vår julafton tillsammans med båda barnen, mommo o moffa och fammo o faffa den tjugofemte.
Det är så det blir när man lever i nyfamilj. Men det är inget vi är ledsna över , det passar oss utmärkt!
Väntan blev lång och sällan stod han såhär stilla att jag lyckades få en icke-suddig bild.
Men till sist dök de upp, våra två jultomtar!
Men det lyckades jag inte föreviga på foto, jag hade väl annat att tänka på då!
Men det lyckades jag inte föreviga på foto, jag hade väl annat att tänka på då!
Julhelgen 2013 firades utan snö och med ett par plusgrader. Det är ovanligt här hos oss, men så blev det i år. Nästa år har vi det säkert vitt och fint, då får vi pynta till det med islyktor igen.
Tjugoåttonde december idag. Barnen är hos sin pappa resp. mamma och vi jobbar på. Inventeringsförberedelser är det som gäller för min del och sambon han slipar och sågar och limmar och har sig.
Snart snart skriver vi 2014. Va spännande det ska bli att ta itu med ett helt nytt år igen!
Can't wait!